I`m back again!!!

Återupptar mitt bloggande efter ett lååångt uppehåll. Nu är jag ju mammaledig och har all tid i världen =)
Nej, riktigt så är det ju inte. Kan inte begripa var dagarna tar vägen, de bara rinner iväg utan att jag hunnit komma utanför dagen vissa dagar. Och Tilda bara växer och växer. Idag väger hon drygt 6kg och är drygt 60cm lång. Hur har hon redan hunnit bli 7 veckor??? Känns på ett sätt som att tidn gått snabbt men samtidigt inte, för jag känner mig mycket mer säker som förälder nu än jag gjorde för några veckor sedan. Nu har liksom polleten ramlat ner. Jag är mamma. Tilda är mitt barn. Ibörjan fattade jag inte det. Kunde inte riktigt ta in det. All tid gick åt att bara försöka få amning m.m. att funka, så hann inte riktigt sätta mig ner och förstå vad som hänt. Men nu har jag förstått. Och det är alldelles underbart att vara mamma. Fast ska jag vara ärlig så tyckte jag inte det de första veckorna. Då hade jag lätt panik över allt nytt (kontrollmänniska som jag är). Och jag kände heller inte att jag älskade Tilda. Självklart tyckte jag att hon var världens gulligaste lilla bebis, och vissa stunder kunde jag gråta över hur vacker hon var. Men saken var att jag inte kände henne ännu. Och hur kan man älska en person som man inte känner? Jag var dock hela tiden väldigt överbeskyddande. Men nu, några veckor senare älskar jag henne av hela mitt hjärta. Mina känslor har hunnit ikapp verkligheten, och jag har som sagt nu förstått vad som har hänt.

Nu är det dags för amning igen, så jag har inte tid att sitta här och skriva längre.

Må väl alla därute!